Spring För Terese

Är man bloggare i Stockholm har man nån gång sprungit på energiknippet Terese Alven, jag har träffat henne många gånger, senast för några månader sedan då hon var lika pigg och glad som vanligt och vi satt och pratade länge som vanligt.

En finare och mer inspirerande människa får man leta efter, vacker på utsida och insida och alltid ett peppande ord över till alla.

Terese i vita blommiga linnet, här på lanseringen av sin bok :Träna Tillsammans Med Familjen.

Och när jag har kommit efter med träningen vilket sker alldeles för ofta då var en spark i baken från Terese det bästa.

Vem ska nu ge mig den där sparken i baken?

För några veckor sedan åkte Terese in akut till sjukhuset, hon fick diagnosen aggressiv äggstockscancer.

Förra veckan firade hon sin 37:e födelsedag, sin sista.

Jag kan inte förstå, hur är det möjligt, en 37 årig 2 barnsmamma och fru, hälsan själv och en riktig glädjespridare ska inte få cancer, finns ingen som helst mening med detta, varför?

I lördags valde Terese att i samråd med läkaren, att bli sövd under sin sista tid.

Hon har inte mycket krafter kvar ens när hon är vaken och känner inte att hon orkar med den stora ångesten det innebär att bara känna sin kropp sakta förtvina bort berättar hennes man.

Jag gillar inte att springa men idag ska jag springa för Terese.

Då Terese inte vill ha några blommor utan hellre ser att man samlar in pengar till cancerfonden finns en insamling:

Spring För Terese här, alla bidrag är välkomna stora som små, för nu måste det hittas botemedel för den här skitsjukdomen.

Alla mina tankar går till Terese och hennes familj, sov så gott du fina, underbara kvinna.

Kram Diana

diana

En lifestyleblogg med försmak för livets goda såsom mode, shopping, skönhet,inredning, resor,mat och bak.Man måste unna sig är mitt motto och såklart att ha kul.Hoppas du ska trivas här inne hos mig.

3 Comments

  1. Å, jag blev så ledsen när jag fick höra vad som hände Terese. Fy för att behöva dö ifrån sina små barn. Vilken styrka. Jag tror att det var det jag var som allra räddast för när jag blev mamma, att jag skulle behöva dö ifrån dem och att de skulle behöva vara små och växa upp utan mamma. Då helt plötsligt blev jag rädd för att dö för första gången i mitt liv. Ofattbar tragedi! Tack för att du skriver om det.
    Kramen,
    Anneli

Lämna ett svar till Mia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *