Att vänta är inte min starka sida, men efter besöket på Kirug och Onkologkliniken på St göran var det bara att vänta på att få en kallelse till operation.
Varje dag kändes som ett år, jag ville bara få bort tumören som växte i min högra njure.
Doktorn sa att jag är ung (jippi) och att tumören växte sakta och har upptäckts i tidigt skede vilket var positivt.
Hjärnan får sig en ordentlig knäpp när man får ett sånt här besked och jag blev om möjligt tokigare än någonsin, lite Yolo över det hela…
och vissa saker får förbli hemliga tills min eventuella bok kommer, haha.
Men kan väl säga som så att mina barn längtar efter att jag ska börja läsa böcker och kolla serier igen, haha vet i tusan om det kommer att ske, det verkar tråkigt…möjligtvis någon gång ibland.
Så fort jag känner mig stark i både kropp och knopp så är jag så redo för äventyr, så är det bara.
Och som en av mina gulliga följare Helena skrev till mig :
Du är lite för tokig och galen (på ett positivt sätt) för att en cancer skulle vilja bosätta sig i din kropp nån längre tid och så måste det ju vara tänker jag <3 .
Jag hade behövt min taxichauffor/psykolog från Turkiet typ varje dag men det hade väl inte varit bra att hinka öl och röka cigg sådär innan operationen som ju började närma sig.
Som tur är har jag så många fina människor omkring mig som har peppat mig varje dag, både vänner, familj och många följare som har följt mig sen jag började blogga.
Visste inte att jag har så många som tänker på mig och faktiskt bryr sig på riktigt.
Sen har vissa valts bort, för det är så man gör när man får ett sånt här besked, vissa vill man inte ha i sitt liv helt enkelt.
Tillslut fick jag kallelse till operation den 31/10 skulle tumören bort.
Dagen D kom och min fina son E följde med mig, gav mig en kram och sa mamma det här fixar du, du är den starkaste och modigaste jag vet.
Jag fick smärtstillande och ombyte och gjorde mig redo för operation.
Jag hade tur och hade fått den skickligastekirugen inom detta område och jag kände mig trygg.
Bad om att hon skulle göra sitt bästa och bara ta tumören så att jag fick behålla min njure, jag sa jag är ju nyskild och vill dansa på bordet igen, haha humor in i det sista.
Hon lovade att göra sitt allra bästa och lite till.
Med humor kommer man långt , det är min inställning och försöker att alltid ha nära till skratt vad det än gäller.
Jag rullades in på operation och gjordes redo för att sövas.
Fortsättning följer…
Kram Diana
