Long time no see, jag har så mycket att berätta men vet inte var jag ska börja.
Rubriken på inlägget är vad min bok kommer att heta om jag skriver den någon gång, men den är också lite mottot att leva efter när man får en cancerdiagnos…
Detta året har nog varit det jobbigaste, hemskaste, roligaste,knasigaste ever.
Jag har flyttat hemifrån(skilt mig), 2 nära anhöriga allvarligt sjuka med långa sjukhusvistelser på intensiven men tack och lov gick det bra till slut men då var det min tur…
Det började med att jag fick en urinvägsinfektion som aldrig gick över, trots olika antibiotika kurer.
Jag skulle resa på semester till Turkiet och envisades med att gå till vårdcentralen ännu en gång(vem vill åka på solsemester med urinvägsinfektion)varpå dom skickade mig till akuten.
På akuten fick jag stanna i 12 timmar, dom tog blodprov och hittade blod i urinen, sen skickades jag på röntgen då jag hade ganska ont också, träffade världens bästa läkare som verkligen ville ta reda på vad det var.
12 timmar senare ville jag gå hem då tyckte jag att det räckte, men då sa doktorn att vi var tvungna att prata allvar och då fattade jag att det var illa.
Han sa: Diana jag har hittat en tumör på din högra njure som vi behöver operera bort.
Jag har aldrig kännt mig så liten, ensam och utlämnad.
Jag packade min väska och åkte till Turkiet mer förvirrad och tokig än någonsin för är det något som cancer gör med din hjärna så är det att mindfucka den ordentligt.
Jag fick bråttom att leva, att hinna med allt och lite till….på gott och ont.
Hittade en taxichaufför som fick bli min psykolog, vi stannade till på ett supermarket..köpte cigg och öl(ska tilläggas att jag inte gillar nåt av det) och hade terapisamtal i taxin med hjälp av översättning via google translate och drack öl och rökte, haha ni hör ju bara, provade även på att stage diva från ett podium i taket…slutade inte så bra för min väninna.
En vecka med extra allt innan jag skulle på återbesök till St Görans sjukhus.
Min läkare visade röntgenplåtar på den friska och den sjuka njuren, berättade hur operationen skulle gå till och att jag skulle få en tid inom 6 veckor.
Sen var det bara att vänta…
Fortsättning följer.
Kram Diana
Åh stackare , men härligt att ha dig tillbaka ♥️.
<3
Åh fy hoppas allt gått bra kram
<3
Chockande…..vet inte vad jag ska skriva…..
Skickar en stor varm kram 💝
Tack fina <3
Älskade lilla Du💕
Hoppas att allt löser sig och jag håller alla tummar och tår 🥰
Kramen om!
Tack för att du börjat blogga igen även om det är lite skakande läsning…..
Kram Helena
Gulliga du kram <3
Hej vännen! Livet, ibland blir det bara för mycket av allt. Tänker att nu har du förhoppningsvis gått igenom det värsta och att det bara kan bli bättre.
Kram på dig
Helena
Så tänker jag med <3 kram
Du har verkligen haft ett tufft och omtumlande år men nu ska det förhoppningsvis bara bli bättre <3
Kram
Ja nåt annat alternativ finns inte <3
Å har ju skrivit till dig tidigare, blir så ledsen att du ska behöva uppleva detta – och ja eftersom jag har detta med just tumör på njuren så nära i familjen så känns det lite extra. Stor kram o väntar på fortsättningen och hoppas du fick en hyfsat ok operation. Kram Milla
Tack fina Milla <3 kram