Jag avskyr känslan av att känna mig tom och handlingsförlamad,
att inte veta vilket ben jag ska stå på.
Jag var hos mamma igår tillsammans med mina tre bröder, de tre musketörerna som mamma kallade dom för när vi kom in.
Hon har humorn kvar och sin härliga positivitet.
Det första hon säger är vad fin du är och vilken fin tröja du har.
Jag lovade att hon skulle få en likadan om hon blir frisk.
Om sa mamma argt du menar väl när jag blir frisk!
Älskade fina mamma, jag ber att du ska få bli frisk och ha många fina år till du är ju bara 61.
Igår satt jag och höll henne i handen och masserade hennes ben och nacken som hon har så ont i.
Talade om för henne hur mycket jag älskar henne.
Sköt om er och tack för era värmande ord.
kramar Diana