I vår familj är det alltid kring mig och lilla O det händer saker som ambulansfärder, akutenbesök, sjukhusvistelser ja listan kan göras lång…
Förra fredagen min nära döden upplevelse med bromsarna som slutade fungera på bilen ,så denna fredagen såg jag fram emot en lugn kväll i soffan framför tv:n men så blev det inte.
Lilla O som också hade sett fram emot fredagen hela veckan då han skulle ha myskväll med några tjejkompisar hade lite för bråttom hem och halkade i gruset och lyckades landa precis på en stenplatta som stack upp.
Han sa inte ett pip men det gjorde jag när jag fick se såret, ett långt, djupt ärr så man såg intill benet , jag insåg att ett besök på akuten var nog nödvändigt.
Wow, vilken fantastisk personal vi fick träffa, lilla O och hans kompis som var snäll och följde med( istället för en kväll med tjejerna, det kallar jag en riktig vän) frågade doktorn om man var tvungen att vara bra på syslöjd för att sy ihop folk, men nej det var man inte…
En fredagkväll på akuten betyder lång väntan, men tre timmar senare var knät ihopsytt och lilla O linkade därifrån.
Han var så modig, det enda som gorde ont var den långa bedövningssprutan rätt in i såret, kan säga att jag nog inte hade varit lika modig.
Han var mest besviken på att han missade kvällen med kompisarna så det ska tas igen idag, dom får komma hit och jag ska grädda våfflor till 10 kids så bara att kavla upp ärmarna!
Ha en härlig lördag.
Kram Diana