Jag är kvar på sjukhuset då dom fortfarande inte vet vad det är och jag har fått fel diagnoser 2 ggr och fel mediciner.
Halsen är forfarande full av blåsor ända ner i svalget som gör att jag har svårt att andas, ej druckit eller ätit på 10 dagar.

Utöver det dyker det upp nya komplikationer varje dag som utlslag över hela kroppen och div annat…
Så jag åker skytteltrafik här mellan dom olika avdelningarna.

Frukost, lunch och middag består av det här, jag kommer att vara så redo för beach 2016…
Som tur är har jag fantastiska roomies, 2 har åkt hem men Mimmi är kvar och piggar upp min tillvaro.
Igår fick vi en ny roomie , en liten dam som såg livrädd ut när hon såg oss två..mig med stora bandage i ansiktet (har varit på hud och skurit bort ett konstigt sår också i ansiktet som aldrig läker), rufsiga i håret, ett vikbord som hängde på sniskan såg ut som ett mindre slagfält efter en vild fest på vårt rum, åh om det ändå hade varit så!

Funny cartoon of a crotchety old woman with a cane
(bild lånad från google)
Hon låg i sin säng och höll stenhårt i sin handväska och blängde på mig och Mimmi, efter en timme drog hon i ringklockan och sa att hon ville hem!
Vi skrattade och frustade så vi visste inte vad vi skulle ta vägen, tänk att vi var så skräckinjagade.
Fortsättning följer, idag ska jag besöka ytterligare en ny avdelning…
Kram Diana